Många människor eftersträvar idag status genom att bo i rätt läge med rätt standard. Länge har bostad och arbetsplats varit en symbol för individens livsstil. Vilket område man bor i, vilken standard man valt för material och möbler är styrande för hur vi uppfattar varandra.
Hur har arkitektur och stadsbild påverkats av tidigare sociala trender, kan vi se det med facit i hand? På vilket sätt påverkar i sin tur trenderna människan? Vi har gått från sekelskiftets trångboddhet till miljonprogrammens tro på familjen, med egna rum till alla, tillbaks till en situation med ökande trångboddhet, om än i lägenheter med högre materiell standard.
Arbetsplatsen har under samma period gått från industrins hälsofarliga och högljudda golv till serviceyrkens öppna, ljuddämpade kontorslandskap. I statlig förvaltning kvarstår de egna rummen, systemet är trögt, avskildhet innebär status. Samtidigt har bla de digitala mediernas intåg inneburit att det öppna landskapet fått en renässans som kreativ grogrund efter 1980-talets tristess.
Varför väljer vi inte att bo och verka i miljöer som är enklare, rymligare och mindre trendiga?
Varför utgår man från det man läser, hör och ser i media istället för att bestämma själva?
Och framförallt; vilka är alternativen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar